Svensk ordbok 2009, webbversion
verb vände vänt, pres. vänder
vänd·er1ibl. med partikelnom
ändra sin (kropps)ställning
Nollhan vände sig oroligt i sängennär hon vände sig om kände han igen hennevända sig (om)bladet vände sigseblad 1
det vänder sig i magen på ngnsemage 1
hur man än vänder sig (så) har man rumpan bakserumpa
hur man än vänder sig (så) har man ändan bakse3ända
vända sig i sin gravse1grav 1
sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. vända sik
2med prep.mot
rikta kritik eller angrepp
mot ngn/ngt
Nolli diskussionen vände han sig mot sin förre chefvända sig mot ngn/ngtsedan 18843med prep.till
söka kontakt
med ngn, vanligen för att få hjälp av ngt slag
komm.de blev tvungna att vända sig till en advokatvända sig till ngnsedan 1385Klosterläsningfornsv. vända sik